Efter hand utbildade jag mig inom finans. Trots att jag levde upp till pappas höga förväntningar och hade goda möjligheter till en framgångsrik karriär kunde jag inte känna någon glädje över livet. Ångesten tog över och till slut började jag hantera den genom att ta allt större mängder sömnmedel och olika lugnande läkemedel.

Jag har varit gift två gånger och har tre barn från tidigare äktenskap. Med två vuxna barn och en dotter på 14 år har jag försökt leva ett normalt liv, med tabletterna som min närmaste följeslagare. Under de senaste åren har jag inte heller klarat av att arbeta och har därför stått utanför arbetslivet på grund av mina hälsoproblem och min ångest. Till slut satte min läkare stopp, eftersom det inte längre gick att skriva ut de mängder läkemedel som jag behövde för att fungera i vardagen.

Behandlingscentret kändes rätt

När jag till slut erkände för mig själv att jag behövde göra något åt min livssituation började jag leta efter ett behandlingscenter för beroendeproblem. Det fanns flera anledningar till att just den här kliniken tilltalade mig. En av de viktigaste var att den låg i Spanien, långt från vänner, familj och bekanta hemma i Norge.

Jag tyckte också att det kändes bra att behandlingen genomfördes i en liten grupp, med högst tre deltagare samtidigt. Det lät som en lösning som skulle passa mig, både med tanke på min ångest och mitt beroende av läkemedel.

Under vårt första telefonsamtal berättade jag öppet om mina problem och framför allt om hur mycket bensodiazepiner, sömnmedel och lugnande läkemedel jag tog varje dag. De ville också veta hur länge missbruket hade pågått. På ett lugnt och respektfullt sätt förklarade de att det inte skulle vara möjligt att trappa ner till helt läkemedelsfri på bara två veckor, men att förutsättningarna för att lyckas ändå var goda.

Nedtrappning av läkemedel och värdefulla telefonsamtal

Efter en lång tid av överkonsumtion av läkemedel som sömnmedlet Imovane och lugnande preparat som Valium och Sobril kändes det märkligt att äntligen ta tag i problemet, efter ett helt år av omfattande missbruk. Min tolerans hade ökat så mycket att doserna inte längre kunde motiveras medicinskt. Vardagen handlade ofta om att åka runt till privata läkarmottagningar och andra ställen där jag kunde få tag på tillräckligt med tabletter. Mina framtidsplaner förändrades och till slut klarade jag bara av att planera en vecka i taget.

Att ständigt vara trött blev en naturlig del av vardagen, liksom ångesten och känslan av att inte räcka till för min nya familj. Tillsammans kom vi fram till att den enda vägen framåt var att ta mig ur läkemedelsberoendet. Under mitt första äktenskap hade jag redan tillbringat en period på en avgiftningsklinik, och det var helt otänkbart för mig att gå igenom samma upplevelse igen.

Med min ångest klarade jag inte ens tanken på stora grupper av människor, och erfarenheterna från den tidigare behandlingsvistelsen satt fortfarande djupt inom mig. Efter ett bra telefonsamtal med Heimveg fick jag veta att jag kunde påbörja nedtrappningen hemma, om jag kände mig tillräckligt motiverad. Den skulle sedan fortsätta under min två veckor långa vistelse på behandlingscentret i Spanien.

En ansvarig läkare mötte mig på flygplatsen

Med hjälp att ta fram en nedtrappningsplan började framtiden se ljusare ut. De stöttande telefonsamtalen gav mig motivation att påbörja nedtrappningen hemma, med vägledning via telefon. Därefter väntade två veckor på behandlingscentret och sedan en individuellt anpassad plan som jag skulle fortsätta följa när jag var tillbaka hemma i Norge.

Efter lite diskussioner fram och tillbaka kom vi överens om ett ankomstdatum, och jag bestämde mig för att börja trappa ner redan hemma i Norge. De regelbundna uppföljningssamtalen och vetskapen om att jag snart skulle resa till Spanien för den sista delen av nedtrappningen gav mig mod att påbörja processen före vistelsen.

När jag såg mina framtidsdrömmar om ett bra liv, både i arbetslivet och med familjen, glida allt längre bort förlorade jag gradvis kontrollen över min ångest. Känslan av att familj och vänner kanske redan hade gett upp hoppet om mig gjorde att jag sjönk allt djupare ner i ångesten och läkemedelsberoendet.

Att få stöd och uppföljning av professionella behandlare gjorde att jag började tro på möjligheten att få tillbaka en normal vardag. På flygplatsen möttes jag av en ansvarig läkare och en medarbetare från behandlingscentret. Det var en fantastisk känsla att kunna hantera ångesten med vetskapen om att det fanns människor där som var beredda att hjälpa just mig om jag behövde det.

Beroendet är ett avslutat kapitel

Möjligheten att påbörja nedtrappningen redan före vistelsen i Spanien var den främsta anledningen till att jag valde just det här behandlingscentret. Jag kände mig trygg redan vid det första mötet på flygplatsen. När vi kom fram till anläggningen fick jag se min lägenhet. Både omgivningarna och människorna jag mötte gjorde att det som från början hade känts som en nästan omöjlig uppgift plötsligt blev något jag faktiskt trodde att jag skulle klara av.

Jag tog mig igenom den sista delen av läkemedelsnedtrappningen, som jag hade oroat mig väldigt mycket för. En del av behandlingen bestod av individuella samtal med terapeut. De andra deltagarna var fantastiska och det var fint att lära känna nya människor som befann sig i en liknande situation som jag själv.

Idag behandlas mina sömnproblem med ett läkemedel som inte innehåller bensodiazepiner, medan jag får hjälp att hantera ångesten genom regelbundna samtal med en psykolog hemma i Norge. Det har nu gått över ett år sedan jag kom hem, och mitt liv har förändrats till det bättre. Jag har fått tillbaka min frihet som människa. Beroendet är ett avslutat kapitel, och det känns fantastiskt att återigen kunna leva en vanlig, meningsfull vardag.

Är du beroende av läkemedel?

Kontakta oss för ett förutsättningslöst samtal. Vi hjälper dig att hitta rätt väg framåt.