Fakta om alkohol och alkoholmissbruk

Om alkohol hade introducerats som en ny produkt idag hade den kanske blivit förbjuden. Med den kunskap vi har idag om hur stora skador alkohol och alkoholmissbruk kan orsaka, både för individen och för samhället i stort, är det inte svårt att föreställa sig att alkohol knappast hade varit den lika vanliga och socialt accepterade drog som den är idag. Alkohol är en del av vår vardag, vårt sociala liv och vår kultur, men hur mycket vet vi egentligen om alkohol, dess effekter och skadeverkningar?

Vad är promille? Skillnaden mellan män och kvinnor

I dagligt tal använder vi ordet alkohol om drycker som innehåller mer än 2,5 volymprocent etanol. Alkohol är den mest använda drogen i den västerländska kulturen.

Alkoholen tas upp i blodet från flera delar av kroppen, framför allt genom tarmarna, men även via munhålan, matstrupen och magsäcken. Redan några minuter efter att du har druckit kan alkohol mätas i blodet. Alkoholkoncentrationen anges i promille, vilket visar hur många tusendelar av blodets vikt som utgörs av alkohol. En promille innebär att det finns ett gram alkohol per kilo blod.

Alkohol passerar lätt från blodet till kroppens olika organ och vidare genom cellernas membran. Därför sprids alkoholen snabbt till kroppens celler efter att du har druckit. Det innebär att både hjärnceller, muskelceller och hudceller påverkas av alkoholen. Om du har en promille alkohol i blodet har du ungefär samma koncentration i exempelvis hjärnan.

Eftersom kvinnor i genomsnitt har en lägre andel vatten i kroppen och ofta väger mindre än män, får en genomsnittlig kvinna en högre alkoholkoncentration i blodet efter exempelvis en halvliter öl än en genomsnittlig man.

Berusning och alkoholförbränning

Under den första tiden efter att du har druckit stiger alkoholkoncentrationen i blodet. När alkoholen har tagits upp och fördelats relativt jämnt i kroppens celler når blodalkoholhalten sin högsta nivå. Därefter börjar koncentrationen sjunka. Det beror framför allt på att alkoholen bryts ner i levern. Normalt uppnås den högsta alkoholkoncentrationen ungefär en halvtimme efter den sista alkoholenheten. Nedbrytningen sker främst i levern med hjälp av enzymet ADH, som omvandlar etanol till acetaldehyd. Acetaldehyd omvandlas sedan till ättiksyra med hjälp av enzymet ALDH. Omkring 95 procent av alkoholen bryts ner i levern, medan resterande 5 procent lämnar kroppen genom svett, urin och utandningsluft.

Hur reagerar kroppen på alkohol?

• Vid 0,5 promille börjar du känna dig påverkad och humöret kan förändras.
• Vid 1,0 promille blir många ostadiga och omdömet försämras.
• Vid 1,5 promille får du ofta problem med minnet och balansen.
• Vid 2,0 promille är du kraftigt berusad och har betydligt sämre kontroll över dina tankar och handlingar.
• Vid 3,0 promille kan tillståndet vara livshotande. Du kan förlora medvetandet och kontrollen över viktiga kroppsfunktioner.

Efter ett stort alkoholintag kan du uppleva kraftiga besvär dagen efter, med huvudvärk, allmän sjukdomskänsla, nedstämdhet, illamående och kräkningar. Hur svåra besvären blir hänger ofta samman med hur mycket alkohol du har druckit och under hur lång tid. Man tror att långvarig alkoholpåverkan kan orsaka förändringar i hjärnan som varar längre än själva berusningen, vilket kan bidra till kraftiga baksmällebesvär.

Vid svår baksmälla bör man vara försiktig med smärtstillande läkemedel, eftersom vissa preparat kan öka risken för blödningar i magsäcken och tarmarna.

Skador vid upprepad alkoholkonsumtion över tid

Personer som dricker mycket och ofta under en längre period, exempelvis mer än 3–4 alkoholenheter varje eller varannan dag under flera månader, kan utveckla förändringar i nervcellerna som leder till ökad tolerans för alkohol. Den som dricker regelbundet kan alltså uppleva att han eller hon ”tål mer” alkohol. Det kan vara ett tecken på att nervsystemet har börjat anpassa sig till den återkommande alkoholkonsumtionen. Ökad tolerans kan också följas av abstinensbesvär, ofta i form av nedstämdhet, svettningar, sömnproblem och allmän oro, ibland kallat ”fyllenerver”. Svår alkoholabstinens kan vara livshotande.

Alkoholberoende och gener

De förändringar som upprepad alkoholkonsumtion orsakar i hjärnans nervceller kan leda till ett allt starkare sug efter alkohol. Detta sug är ofta kopplat till utvecklingen av beroende. En person med alkoholberoende kan ägna mycket tid åt att skaffa och dricka alkohol, men också åt att återhämta sig efteråt. Förlorad kontroll, svårigheter att sluta trots insikt om skadeverkningarna och problem i familjen eller det sociala livet är vanliga konsekvenser av alkoholberoende. Det finns också faktorer som kan öka risken att utveckla ett beroende, bland annat ärftliga anlag. Flera studier och forskningsresultat visar att våra gener har betydelse för risken att utveckla alkoholberoende.

Samtidigt är alkohol en drog som väldigt många människor kommer i kontakt med. Vissa personer är mer sårbara för att utveckla ett beroende, men det går inte att veta säkert i förväg. Forskarna känner ännu inte till alla gener som kan ha betydelse för utvecklingen av alkoholberoende.

Sjukdomar som ofta förknippas med alkohol

Vid en alkoholkonsumtion som motsvarar ungefär 2–3 alkoholenheter varje dag ökar risken för olika sjukdomar och organskador betydligt hos vuxna. Vanliga fysiska skador vid långvarig alkoholkonsumtion drabbar bland annat nervsystemet och hjärnan. Med tiden kan även leversjukdomar, högt blodtryck, fosterskador och cancer i matsmältningsorganen förekomma.

Olyckor orsakade av alkohol

I Norge omkommer cirka 200–250 personer i trafiken varje år. Ungefär hälften är bilförare, medan resten är passagerare, fotgängare och cyklister. Risken för trafikolyckor ökar i takt med alkoholkoncentrationen i blodet. Alkohol och andra droger är en av de viktigaste orsakerna till trafikolyckor. Antalet förare som har gripits misstänkta för alkoholpåverkan har varit relativt stabilt under de senaste åren, med omkring 6 000 personer årligen. Förare med hög promille, över 1,5, eller som kombinerar flera berusningsmedel utgör ett särskilt stort problem när det gäller alkoholrelaterade trafikolyckor. Omkring 45 procent av dem som döms för rattfylleri har över 1,5 promille alkohol i blodet. Män i åldern 20–35 år är särskilt utsatta.

Stigmatisering och alkoholmissbruk

Skam står ofta i vägen för att erkänna ett alkoholproblem. Den skammen lever kvar trots att vi lever i ett modernt samhälle med stor kunskap om beroendesjukdomar och trots att alkoholkonsumtionen har ökat. Rädslan för att bli dömd, stigmatiserad, förlora sin värdighet eller kontrollen över sitt liv, tillsammans med omgivningens fördomar, gör att många väljer att tiga om problemen. Det gäller både den som själv kämpar med ett beroende och de närstående som påverkas av situationen. Vi vet att de allra flesta som utvecklar alkoholproblem är helt vanliga människor, med vanliga familjer och vanliga arbeten.

Världshälsoorganisationen (WHO) betraktar alkoholberoende som en sjukdom som drabbar omkring tio procent av befolkningen. Vi vet också att ärftliga faktorer spelar en större roll än den sociala miljön. Brist på kunskap är en av de främsta orsakerna till stigmatisering och fördömanden. Därför bör vi alla tänka efter noga innan vi dömer en människa som har utvecklat ett alkoholmissbruk.

Källor: SIRUS/FHI, Trygg Trafikk